Varför finns EU?
Den europeiska historien är mångfacetterad med ett brett politiskt arv. Efter två blodiga världskrig under 1900-talets första hälft där Europa brann, började flera nationer se vikten av att istället försöka samarbeta för att på så sätt förebygga konflikter och krig genom att skapa ett ömsesidigt beroende av varandra med hjälp av handel. När Europeiska kol- och stålunionen grundades 1952 var det i många hänseenden ett fredsprojekt. Syftet var att minska rivaliteten mellan de olika europeiska nationalstaterna och metoden för detta var att skapa ömsesidigt ekonomiskt beroende inom en gemensam marknad.
Fördjupat samarbete
Under årens gång har EU successivt utvecklats från det inledande kol- och stålsamarbetet till en politisk union. Detta har gjorts genom de olika fördrag som genom åren tillkommit och god
känts av medlemsstaterna, varav det senaste är Lissabonfördraget från 2007.
EU har idag flera olika institutioner som sköter verksamheten och genom härledd kompetens från medlemsstaterna har en fast rättslig struktur genom EU-rätten som medlemsstaterna har att förhålla sig till, skapats. Dessutom har EU börjat bli en politisk stormakt på den internationella arenan, där unionen ofta beskrivs som en föregångare inom miljöpolitikens område och i arbetet för mänskliga fri- och rättigheter.
Medlemsstater
EU:s ursprungliga medlemsstater var Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och dåvarande Västtyskland. Unionen har utvidgats med jämna mellanrum sedan starten under 1950-talet och idag består unionen av hela 28 medlemsstater varav även några forna Sovjetstater har anslutit sig till unionen. Sverige blev medlemmar först den 1 januari 1995, detta efter en folkomröstning hösten 1994.